Behandling av tandköttsretraktion

Både för att förhindra att tandköttsretraktionen förvärras ytterligare och för att kunna genomföra en eventuellt motiverad kirurgisk behandling krävs att vissa beteenderåd följs. Å ena sidan bör munhygientekniken noggrant optimeras och vid behov till och med korrigeras. Först då kan de uppnådda behandlingsresultaten bibehållas framgångsrikt.

Vid användning av snus eller hos rökare är det dessutom nödvändigt att sluta med tobaken, eftersom inga kirurgiska åtgärder för att täcka de blottade rotytorna annars kan utföras.

En beteendeförändring tar tid. Regelbundna besök hos tandhygienisten eller profylaxtandsköterskan gör det möjligt att ta upp de ohälsosamma påverkansfaktorerna och framgångsrikt planera förändringen av dem.

Vid den professionella tandrengöringen utför tandläkaren, tandhygienisten eller profylaxtandsköterskan en systematisk rengöring av alla tandytor. Särskilt viktigt vid tandköttsretraktion är att rengöra och jämna till de blottade rotytor som är koloniserade av bakterier.

Vid den professionella tandrengöringen avlägsnas också allt som kan försvåra en optimal munhygien hemma. Hit hör särskilt tandstensavlagringar ovanför tandköttskanten samt utstickande kanter på kronor eller fyllningar.

Att regelbundet utföra optimal munhygien hemma är en stor utmaning. En noggrann rengöring av mellanrummen mellan tänderna kräver också lite mer tid. Dessutom är den speciella rengöringen av tandköttsretraktioner inte alltid enkel. För dessa ställen finns speciella munhygienhjälpmedel, så kallade entuftsborstar. De väljs individuellt för varje situation i munnen, och tandläkaren, tandhygienisten eller profylaxtandsköterskan instruerar i hur de används korrekt.

För mer information om munhygieninstruktion, se även https://www.oralhygiene-instruction.com.

Några veckor efter den professionella tandrengöringen kontrolleras den samlade situationen på nytt. Vid denna uppföljning kontrolleras särskilt om patienterna kan rengöra sina tänder väl med munhygien hemma.

Under tandköttsbehandlingens gång lär sig patienterna en munhygienteknik som är anpassad efter deras situation. God medverkan med optimal munhygien hemma avgör hela behandlingens framgång.

För att framgångsrikt kunna korrigera en tandköttsretraktion och täcka den blottade rotytan krävs ett kirurgiskt ingrepp. Vid denna behandling, som utförs under lokalbedövning, fästs det egna tandköttet åter i sitt ursprungliga läge med lämpliga snittföringar och suturtekniker. Ett vävnadstransplantat från den egna gommen kan därvid bidra till att öka tandköttets tjocklek och på så sätt förbättra vävnadens stabilitet.

Suturerna måste sitta kvar några veckor under läkningen och kontrolleras regelbundet. Under denna tid får operationsområdet inte rengöras mekaniskt med munhygienhjälpmedel. Munsköljning med klorhexidin två gånger om dagen kan på ett bra sätt överbrygga denna tid.

När den nya tandköttskanten har läkt helt måste tänderna där först rengöras försiktigt och därefter med rätt munhygienteknik.

Så länge befintliga tandköttsretraktioner inte upplevs som estetiskt störande, men de berörda tänderna är överkänsliga, kan behandling med tandhalsfyllningar vara motiverad. De aktuella tänderna kommer därefter estetiskt sett fortfarande att ha samma längd. Däremot minskar känsligheten för kyla tydligt och den saknade tandsubstansen ersätts.

Vid karies på den blottade rotytan täcks roten med fyllningsmaterial efter att kariesen har avlägsnats.

Efter tandköttsbehandlingen kan långsiktig framgång under flera år säkras endast om patienterna praktiserar optimal munhygien hemma och därmed framgångsrikt förhindrar att deras tandkött drabbas av tandköttsretraktion.

För optimal långsiktig framgång är det dessutom viktigt att upprätthålla den fortlöpande professionella långtidsvården på tandläkarmottagningen, så att eventuella återkommande problem kan upptäckas och åtgärdas i tid.

Tandläkare har under sin tandläkarutbildning fått teoretisk och praktisk utbildning och examination i undersökning och behandling av tandköttsretraktion. Med denna utbildning kan de själva behandla fall som inte är alltför långt framskridna. I vidareutbildningskurser och andra evenemang som erbjuds av universitet, nationella parodontologföreningar och andra institutioner kan denna grundläggande kunskap fördjupas.

Behandlingen av svåra fall – dit hör särskilt mer avancerad tandköttsretraktion hos ungdomar och vuxna – kräver specialkunskaper och en infrastruktur som garanterar en obruten parodontal långtidsvård. Sådana patienter kan allmäntandläkaren (familjetandläkaren) remittera till en parodontolog.