Orsaker till tandköttsretraktion

Ofta är tidsbrist eller stress anledningen till att man vänjer sig vid en dålig munhygienteknik. Vid skrubbande rörelser med tandborsten sveper borstspetsarna alltid förbi samma ställe på tandköttskanten. Därvid skadas tandköttet av kraften. När det läker drar sig tandköttskanten tillbaka.

För att undvika tandköttsretraktion måste munhygientekniken optimeras och vid behov korrigeras. Regelbundna kontroller på tandläkarmottagningen kan också bidra till att tidigt upptäcka eventuella tecken på tandköttsretraktion.

Användning av tandborstar med hårda borst ökar också risken för att utveckla tandköttsretraktion. Därför kan en tandborste med medelhårda eller mjuka borst rekommenderas.

Personer med en tunnare tandköttstyp är i regel mer känsliga för tandköttsretraktion än personer med en tjockare tandköttstyp. Tandköttstypen är huvudsakligen genetiskt förutbestämd. Därför bör särskilt personer med en tunn tandköttstyp ägna särskild uppmärksamhet åt att optimera sin munhygien hemma.

Vid tandläkarkontrollen kan tandköttets tjocklek fastställas. I synnerhet bör risken för att utveckla tandköttsretraktion utredas innan en tandreglering påbörjas.

Tandreglering kan utföras med avtagbara apparaturer (tandställningar) eller fastsittande apparaturer (brackets). Särskilt vid användning av fastsittande apparaturer är risken för att utveckla tandköttsretraktion förhöjd.

Tandköttsretraktion förekommer hos omkring 20 procent av de vuxna som genomgår en tandreglering. Hos ungdomar under 16 år är tandköttsretraktion betydligt mindre vanlig när de har avslutat sin tandreglering.

Tandköttsretraktion kan uppstå både under och flera år efter avslutad tandreglering.

Cigarettrökning har en mängd skadliga effekter i hela människokroppen. Förutom att den förväntade livslängden minskar drabbas rökare också betydligt oftare av slemhinneförändringar, ända upp till cancer i munhålan.

Rökare som röker mer än 20 cigaretter per dag har tydligt fler tandköttsretraktioner än icke-rökare. På grund av den minskade motståndskraften är tandköttskanten hos rökare också känsligare, till exempel för den mekaniska påverkan från tandborstens borst.

På grund av den generellt sämre blodcirkulationen i tandköttet hos rökare bör inga kirurgiska behandlingar utföras där. Först efter ett framgångsrikt genomfört rökstopp kan en eventuellt lämplig kirurgisk täckning av de blottade rotytorna påbörjas.

Vid sidan av luktsnus är tuggtobak den vanligaste formen av rökfri tobaksanvändning. Tuggtobaken placeras i lös form eller förpackad i portionspåsar under överläppen och kommer därigenom i kontakt med munslemhinnan. Förutom nikotin avger tobaken även giftiga ämnen, som också kan vara cancerframkallande.

Det är nikotinet som gör tuggtobaken beroendeframkallande. Användarna blir därigenom beroende.

Tuggtobaken orsakar irritation av munslemhinnan samt tandköttsretraktion. Irritationen kan gå tillbaka när man slutar med tuggtobaken. Tandköttsretraktionerna kvarstår dock även efter att användningen har upphört och kan därför behöva behandlas kirurgiskt.

Att ofta leka med piercingar är en vana som kan skada tänder och tandkött. Omkring 80 procent av bärarna uppvisar vid de berörda kontaktställena även en förlust av själva tandsubstansen, och i 25 % av fallen förekommer också tandköttsretraktion.

När piercingarna tas bort kvarstår den aktuella tandköttsretraktionen och kan därför under vissa omständigheter behöva behandlas kirurgiskt.

Efter behandling av periodontit ser man i regel att tandköttet drar sig tillbaka. Vid parodontal behandling är detta dock önskvärt, eftersom de oönskade tandköttsfickorna kan läka genom att tandköttskanten krymper.

Till skillnad från tandköttsretraktion hos personer utan periodontit kan den krympning som uppstår när tandköttet läker inte göras ogjord.