Vad är tandköttsretraktion?

Tandköttsretraktion kan vara en följd av många påverkansfaktorer. Personer med en tunnare tandköttstyp är i regel mer känsliga. Dessutom spelar en rad beteendefaktorer en avgörande roll. Till exempel leder upprepad skrubbning med tandborsten eller bärandet av piercingar till skador som, när de läker, kan leda till att tandköttskanten krymper.

Andra orsaker är sådana tandregleringar som har flyttat tänderna utåt. Därvid kan tandens yttre förankring brytas ned och tandköttet ovanpå bli tunnare. Likaså är rökning och användning av snus avgörande påverkansfaktorer, eftersom tobaksanvändning minskar tandköttets motståndskraft.

Förekomsten av tandköttsretraktion ökar med stigande ålder. Mer än 50 procent av den vuxna befolkningen har tandköttsretraktion.

Tandkronan är täckt med tandemalj (emalj). Under den ligger tandbenet (dentin) och under det i sin tur tandens nerv (pulpan). För att vara exakt består pulpan av nerven, blodkärlen och så kallad bindväv. Medan emaljen saknar nerver och därför saknar känsel, försörjs dentinet under den av nervfibrer. Tandrotens yta är därför också smärtkänslig.

Tandbenet (dentin) utgör rotens huvudbeståndsdel. Roten är dessutom täckt av ett hårt lager, det så kallade rotcementet. Tanden är längs hela sin rotyta fäst i käkbenet med förankringsfibrer (desmodontala fibrer). Dessa fibrer är förankrade i rotdentinet å ena sidan och i käkbenet å andra sidan.

Tandroten är längre än tandkronan. Särskilt hörntänderna i överkäken har vanligtvis mycket långa rötter.

Med tandköttsretraktion avses i princip tillbakadraget tandkött på tändernas utsida. De drabbade har i sådana fall inte samtidigt periodontit.

Periodontit i ett avancerat stadium kan dock också leda till att tandköttskanten drar sig tillbaka. Endast en undersökning på tandläkarmottagningen ger de drabbade klarhet i vilken orsak som ligger bakom deras tillbakadragna tandkött.

Dessutom ser man att tandköttet drar sig tillbaka efter behandling av periodontit. I sådana fall är detta dock önskvärt, eftersom de oönskade tandköttsfickorna kan minska genom att tandköttskanten krymper.

Som en följd av inflammationen i tandköttskanten (gingivit) kan förankringsfibrerna och käkbenet brytas ned. I stället för den friska fiberapparaten bildas en så kallad tandköttsficka längs tanden. Rotytan där är täckt med bakteriella beläggningar (plack och tandsten).

Nedbrytningen av förankringsfibrerna och käkbenet kan leda till ökad tandrörlighet. Om sjukdomen förblir oupptäckt och inte behandlas kan nedbrytningen fortsätta så långt att tänderna inte längre kan användas för att tugga och måste dras ut (extraheras).

Omkring 40 procent av mänskligheten lider av periodontit. Bland den vuxna befolkningen uppskattas att omkring 70 % av tandförlusterna i dag beror på periodontit.

Läs mer om orsaker, konsekvenser, diagnos, behandling och förebyggande av periodontit på: www.periodontal-health.com.